"Det bästa har varit alla möten med härliga människor"

Ann-Katrin Månsson har handlagt bostadsanpassningsbidrag i kommunen sedan 2011. Nu går hon i pension – och kan se tillbaka på många innehållsrika år.
–Det bästa har varit alla möten med härliga människor. Men också att hitta lösningar som underlättar för andra.

Kommunen har skyldighet att hjälpa personer med funktionsvariationer att kunna bo kvar hemma genom att erbjuda bidrag för bostadsanpassning. Bidraget ska användas till åtgärder som är nödvändiga för att kunna leva ett självständigt liv i sitt hem. Det kan vara sådant som underlättar att förflytta sig i hemmet, sova, sköta sin hygien, laga mat eller ta sig in och ut ur bostaden.

Ann-Katrin Månsson har arbetat i kommunen sedan 2009. Hon är administratör och handläggare på kommunens fastighetskontor, där hon bland annat handlägger bostadsanpassningsbidrag. Det är en del i tjänsten som hon uppskattat mycket.

–Jag får in ansökningar, åker ut och gör bedömningar enligt bostadsanpassningslagen, beställer de arbeten som ska göras och sköter det administrativa runt omkring, berättar hon.

I jobbet har Ann-Katrin ett tätt samarbete med kommunens arbetsterapeuter.

–De är fantastiska! De är väldigt duktiga på att se vilka förutsättningar en människa har. De styrker även ansökan om bostadsanapassningsbidraget då jag inte har kunskapen i olika funktionsvariationer. Även hantverkarna som vi anlitar är fantastiska, de vet precis hur det ska vara. Vi har haft ett gott samarbete genom åren.

Exempel på vanliga anpassningar är att ta bort trösklar, bredda dörröppningar, installera automatiska dörröppningar och montera ramper och hissar. Ibland behöver större ombyggnationer göras. Det kan också handla om att sätta upp staket eller säkra dörrar och fönster i ett hem där det bor ett barn som på grund av någon diagnos inte har samma konsekvenstänk som andra barn.

–Det bästa med jobbet har varit alla härliga människor i olika åldrar jag får träffa, alla är så härliga och goa på sitt sätt ! Det är också kul att kunna hitta lösningar och få hjälpa människor i den mån det går. Sedan har det förstås varit svårt att se många tuffa livsöden, människor som lider av psykisk sjukdom och liknande, berättar Ann-Katrin.

Något annat hon uppskattat med sitt arbete är friheten.

–Jag har kunnat lägga upp jobbet som jag vill och för mig har det funkat jättebra. Jag har känt mig fri. Jag tycker om att köra bil och får åka runt mycket i kommunen. Visst har det hänt en del genom åren – jag har till exempel kört vilse, jag har blivit hundbiten….men för det mesta har allt gått bra.

Som pensionär hoppas Ann-Katrin få mer tid för barnbarnen, hundarna, turer med husbilen och sitt engagemang i föreningslivet.

–Det jag kommer sakna mest nu när jag slutar är mina kollegor, att få omge mig med yngre personer. Jag tror man håller sig pigg om man har yngre människor omkring sig!