Jessica Sjöholm brinner för demenssjukvård

Som undersköterska inom demensvården har Jessica Sjöholm och hennes kollegor en speciell roll under pandemin. De ska skydda en grupp människor som inte helt fullt förstår vad som sker i omvärlden runt dem.

Vimmerby kommun har drygt 1 500 engagerade medarbetare som varje dag är med och bidrar till kommunens utveckling. Under en tid framöver kommer vi att låta er möta några av dem.

– Det är en svår situation. I början var det många som tyckte att vi vara ganska skräckinjagande i våra visir men nu har de flesta vant sig, säger Jessica.

Jessica Sjöholm är 48 år och sedan 2000 har hon arbetat i Vimmerby kommun. Hon började som timvikarie på sommaren och blev sedan anställd parallellt som hon studerade till undersköterska.

– Jag har alltid tyckt om mitt jobb. Det bästa är att få vara med de äldre och att göra skillnad, säger hon.

2015 invigdes Vimmerby kommuns två nya vård och omsorgsboende, Vimarhaga och Borghaga. Jessica flyttade över från gamla Eken till Vimarhaga C, en avdelning som är lite annorlunda än övriga avdelningar.

– Vi är en demensavdelning med fast boende personer men vi har också trygghetsplatser och korttidsboende hos oss, berättar Jessica.

Att Jessica brinner för sitt arbete och just demenssjukvård märks tydligt. Hon berättar stolt att hennes enhet blivit stjärnmärkt inom demenssjukvård, vilket innebär att alla medarbetare utbildat sig i personcentrerad vård.

– Vår stora drivkraft är att alla ska få den vård de behöver utifrån deras specifika behov. Vi arbetar med bemötandeplaner för varje individ så att alla som arbetar hos oss vet vilka behov just den individen har, berättar Jessica.

I våras drabbades världen av coronapandemin, något som förändrade tillvaron för alla. För Jessica innebar pandemin en stor förändring i arbetet. Hennes chef frågade om hon ville vara hygienombud på arbetsplatsen, en uppgift Jessica tackade ja till. Efter en gemensam utbildning för alla hygienombud på socialförvaltningen var det sedan hennes uppgift att se till att alla kollegor lärde sig rätt tillvägagångssätt.

– Jag har utbildad alla i hur man tar på och av skyddskläder på rätt sätt så att man inte sprider eventuell smitta. Sedan kommer det nya riktlinjer hela tiden och då gäller det att vi alla har koll på det, berättar hon.

Pandemin har också förändrat sättet att agera. Hela avdelningen är på tå hela tiden och oron för att smittan ska drabba dem är stor. Hon upplever att dialogen med alla närstående är bra och att det finns en gemensam förståelse.

– Det är en svår situation men vi försöker på bästa sätt skapa en bra livsmiljö för våra boende. Under sommaren kan vi ju vara ute mer på vår fina utegård men nu är det svårare. Men vi sjunger mycket och inför jul har vi tänkt göra lite julgodis. Dofterna skapar fina minnen, säger Jessica.

När Jessica inte jobbar tycker hon om att umgås med familj och vänner. Familjeintresset är husvagnslivet, som tyvärr gått in i vintervila.

– Vi tycker om att vara på Öland och där har vi husvagnsplats under sommaren. Dit längtar vi allihop.

Smittspridningen i Sverige och Vimmerby har ökat den senaste tiden, något som oroar Jessica.

– Det känns såklart inte bra. Förhoppningsvis kommer de igång med vaccinationen i vår så vi någon gång får gå tillbaka till det normala och träffa våra nära och kära igen.