Gästgivarehagen
Gästgivarehagen är belägen på en svag sydsluttning i den sydöstra delen av staden. Innan sjöarna Krön och Juttern sänktes gränsade platsen i syd och väst mot Vimmerby mader, ett område som i forntiden var en grund sjö.
En välbevarad hällkista visar att Gästgivarehagen användes som begravningsplats redan under neolitikum, dvs. yngre stenålder. Men det är de vikingatida gravarna som ni känner historien om.
De två gravfälten innehåller sammanlagt ca 300 gravar. Båda fälten har ursprungligen varit större, men en del av dem har under årens lopp blivit bortodlade. I området runt Gästgivarehagen har en del lösfynd gjorts. 140 av gravarna grävdes ut 1898 och 1900 av Hans Hansson. För detta fick han 200 kronor. Gravfälten har använts från någon gång runt sekelskiftet 700–800 fram till Vimmerby första kyrka byggdes under slutet av 1100-talet eller början av 1200-talet. Eftersom alla de utgrävda gravarna är av brandgravskick – den döde och alla gravgåvor är brända på bål innan begravningen – är de flesta föremål starkt brandskadade.
Fynden visar att Vimmerbys vikingar var ett folk med långväga, östorienterade handelskontakter. Här fanns spännen, pärlor, mynt, armringar, hängen, knivar, lerskärvor, nycklar, broddar, vikter med mera. Däremot gjordes inga vapenfynd. Vikterna som återfanns i fyra av gravarna visar att det har funnits handelsmän i Vimmerby redan under vikingatiden. Man hittade också två islamska silvermynt: ett från Samarkand, präglat år 906, och ett från abassidernas dynasti som grundades cirka 750 med Bagdad som residensstad. En del av pärlorna kan härledas ända ner till Svarta Havet och östra Medelhavet. Ett av lösfynden är ett bronsspänne från Gotland, och ett annat spänne tros komma från Finland. Ett fyrpassformat spänne från Vendeltiden (550–800) tillhör de äldsta fynden.
Ett urval av fynden visas på museet Näktergalen, där du även hittar mer information om gravfälten och vikingatiden.